Polsk restaurang med koll på gluten

Igår var jag på en nyöppnad polsk restaurang mitt på djupaste Östermalm. Stället heter Mormors Kök och har inriktat sig på vällagad och smakrik polsk husmanskost. Jag misstänker att det finns en polsk mormor med i bilden.
Inredningen är kitchig och mysig, och servitriserna är trevliga och omåttligt tålmodiga. Vår servitris gick igenom hela menyn med mig, rätt för rätt, och berättade vilka som innehöll gluten och varför. Detta helt utan att sucka,  stressa eller himla med ögonen. Bravo!!! Det fanns faktiskt en hel del glutenfria rätter; en rödbetssoppa, ett par kötträtter, två fiskrätter och…anka!!!

Jag har egentligen slutat med fågel efter att ha gett det en chans i två år. När jag fick min celiaki-diagnos började jag äta kyckling för jag tyckte min vegetariska-glutenfria diet var för begränsande. Men nu är jag ju expert på att hitta glutenfri mat, och jag tycker så synd om de små kycklingarna, usch stackars dem! Så jag äter bara kyckling om det inte finns något annat glutenfritt att tillgå, t.ex. på SJ-tågen. MEN av någon anledning fortsätter jag äta anka, fastän jag tycker synd om dem!
Så jag beställde en långbakad anka med gulbetor, potatisdumplings och ankleverpastej, fast utan dumplings och utan pastej, för gränsen går vid att äta den stackars ankans lever.

Maten var väldigt god, och till efterrätt åt jag en ljuvlig maräng med citrongrädde och passionssorbet…så gott, enkelt och mättande.

Det var verkligen roligt att prova på polsk mat! Dessutom var servicen enastående, glutenkunskapen fullkomlig och maten underbar!

image

image

image

Denhär soppan åt jag inte eftersom den serverades i bröd:

image

Blue Light Yokohama

I veckan besökte vi Blue Light Yokohama, en japansk restaurang som ligger mitt i djupaste Sofo. Vi satt vid ett bord som liksom stod i ett hål i marken,  så man satt barfota med fötterna i hålet. Lite svårt att förklara men så var det iallafall. Om man skulle gå på toa fick man ta på sig ett par japanska trätofflor och stappla iväg, och sen kunde man sitta ganska länge och titta på alla gamla japanska affischer inne på toan.

Maten på Blue Light Yokohama är helt otrolig, det är mycket nya och spännande smaker och allt är tillagat med stor omsorg. Jag åt carpaccio på Hamachi (tonfisk), friterad tofu, en bit krabbsushi, sallad på alger och ål och glasnudelsallad, toppat med en sesambrulée och en kall sake. Fantastiskt! Rätterna är ganska små så man plockar ihop dem från en stor meny och sen kommer de in i godtycklig ordning. Maten får högsta betyg, MEN tyvärr så är kunskapen om gluten inte så god som man skulle förvänta sig med den prisklassen.

Vår servitris kunde knappt svenska och det tog en liten stund innan hon förstod att jag hade specialkost. Det magiska ordet var “allergisk” tydligen. “Intolerant” är ju inte riktigt lika dramatiskt och tydligt. Hon kom ut med en lapp där det stod skrivet på japanska om allergier, och då reducerades den gigantiska menyn till typ en sak som glutenintoleranta kunde äta. Jag fattade att det inte kunde stämma, eftersom det fanns massor med naturligt glutenfria rätter på menyn. Jag försökte förstå vad det var som gjorde att det var gluten i allt annat, vad jag förstod hade de exkluderat allt som det fanns soja, sesam, mjöl och miso i. Tyvärr kunde inte servitrisen förklara vilka av rätterna som hade vad i sig; jag äter ju gärna sesam och soja men inte mjöl, och miso har jag alltid trott att det var glutenfritt men det kanske det inte är?

Till slut gick vi igenom rätt för rätt så fick hon säga om det var mjöl eller inte i dem. Allt detta tog väldigt lång tid. Det slutade ändå med att vi fick in en rätt där kycklingen uppenbarligen var panerad. Suck…vi satt även törstiga hela måltiden eftersom de hela tiden glömde vattnet. Servicen var helt enkelt hopplös, om än vänlig.

Kort sagt; om du är glutenintolerant och inte kan japanska kan jag bara inte rekommendera detta ställe. Men om du, som jag, gillar att leva lite farligt och älskar god mat så kan du ju ta risken.

image

image

image

image

image

image

Kaffe och kaka på Centralen

Jag har haft medlemskort på Barista under Stora Hallen på Centralen några år nu. När jag tappade bort min plånbok för ett tag sedan var jag allra mest förtvivlad över förlusten av medlemskortet, eftersom jag precis hade laddat på det med 200 kr! Egentligen är det ett konstigt upplägg att man måste ladda på kortet, men jag kan liksom inte sluta för jag känner mig så speciell när jag får 3 kr rabatt på kaffet. Dessutom skänker man en skollunch till någonstans varje gång man fikar.

Barista är ett jättebra ställe att äta på om man är glutenintolerant och på resande fot;  det ligger nämligen 1 min från tågspåren och de har glutenfritt bröd! Det är så otroligt skönt att veta att Barista finns ifall man skulle bli hungrig innan man åker iväg. Mackorna är ibland goda, ibland inte lika goda, men kaffet är alltid fantastiskt.  Och de serverar naturligt glutenfri kladdkaka och kokospaj!

Att se till att hungriga glutenintoleranta på språng får mat i magen är så hedervärt att man får tårar i ögonen. De borde få fredspriset!

image

Lilla Ego- magi på tallriken!

För tre månader sedan bokade vi bord på Lilla Ego, och igår var stunden äntligen kommen! Trots tre månaders framförhållning fick vi inte bord förrän klockan 21, och vårt bord låg precis vid ingången. Men vi hade preppat med mackor innan för att inte vara för hungriga, så stämningen var på topp!

Det första man märker på Lilla Ego är att servicen är helt perfekt; vi stod i ingången mindre än två sekunder innan vi blev visade till vårt bord. Ibland får man ju stå i dörren och känna sig som en idiot en lång stund! Personalen var hela tiden vänlig och trevlig, till och med när tjejen vid bordet brevid tyckte att hummern smakade korv (jag vet, det är ett udda klagomål) så var de glada och snälla, och hon fick en annan förrätt på mindre än fem minuter. När de tog ut hennes hummer var jag väldigt nära att skrika att jag kunde förbarma mig över den, precis som jag var nära att slicka min tallrik efter huvudrätten och dricka den sista såsen direkt ur såsskålen. Vår vattenflaska var hela tiden påfylld utan att vi ens märkte att någon gjorde det. Vi fick jättebra vintips och information om maten. Services var helt enkelt perfekt!

Och maten…var underbar. Till huvudrätt åt jag fjällröding som smälte i munnen, toppat med en massa smörstekt svamp, blomkålsskivor, ett mystiskt vitt pulver och sagogryn. Altihop låg på en len kräm av “brynt blomkål” och toppat med sås på ättika. Det skulle ha varit rågbröd på men det var inga problem att utesluta. Tyvärr hade de ingen glutenfritt bröd, så jag hade inget att suga upp såsen med.

Till efterätt blev det vaniljkräm medsalta macademianötter och getostskum. Herregud säger jag bara…tror aldrig jag har ätit någon godare efterrätt. Om jag bara kan lämna ett råd om mat-Stockholm så är det att gå till Lilla Ego, knipa en av de obokbara barplatserna och trycka i sig en vaniljkräm med getost…

Priserna är helt OK, vi åt för totalt 800 kr. Många av rätterna kostar mindre än 200 kr, vilket är otroligt prisvärt. Men jag har en liten fråga; varför så gammaldags könsuppdelning? I köket stod det ett gäng grabbar (varav två blivit utnämnda till Årets Kock) och serveringen bestod av ett gäng tjejer. Kanske är det såhär på alla restauranger, men det blir väldigt tydligt på Lilla Ego eftersom man ser rakt in i köket.

fjällröding med svamp mysigt på lilla ego vaniljkräm to die for, glutenfri!