Fräscht japanskt på sushibar Ki-Mama

Igår blev det take-away på den japanska restaurangen Sushibar Ki-mama. Det finns alltså två Ki-mama, en Sushibar Ki-mama vid Odenplan och en Ramen Ki-mama vid Tekniska Högskolan. De är del av samma koncept. Ramen är nudelsoppa och sushi är sushi! Ramen Ki-mama vann Gulddraken 2009 så det skänker en viss guldglans även till sushibaren!

Sushibar Ki-mama ser ut som vilket sushiställe som helst, men det är lite annorlunda. Sushin är dyrare (men inte mycket dyrare) och man får betala 30 kr för misosoppan, men då är den extra god och tillspexad med tre stora musslor.

Jag beställde Maguro-don, som fritt översatt betyder “tonfisk-risbunke”. Det var ungefär det det var! En hög sushiris toppat med kimchi, marinerad tonfisksashimi, sjögräs, rå äggula och sesamfrön. SMASK! Det var gott, fräscht, mättande och antagligen nyttigt. Kanske var det en aning torrt för min smak, men jag misstänker att det är så det ska vara, och vem är jag att säga hur japansk mat ska lagas?

Ett stort plus för att personalen hanterade min glutenintolerans utan några som helst problem, och frågade vant om jag tål soja. Jag brukar alltid äta soja eftersom livsmedelsverket har sagt att det är OK, men jag uppskattar att restaurangerna frågar. Som jag har skrivit om förut är det ganska dåligt ställt med glutenkompetensen på asiatiska restauranger i budgetklassen, så det är skönt när man kan känna sig trygg för en gångs skull! Jag kommer definitivt äta fler “tonfisk-risbunkar”! Det skulle även vara kul att testa nudlarna på Ramen Ki-mama!

 

P.s. jag vill tipsa om artikeln “Sportlov i stan” i DNs Stockholmsbilaga idag. Jag hittar ingen länk, men det var bra tips på nyttiga restauranger, och alla verkar vara lämpliga för glutenintoleranta!

glutenfri japansk maguro-don japanskt på sushibar ki-mama miso med musslor på ki-mama

 

Full pott på the Flying Elk!

Igår spenderade jag en magisk afton på The Flying Elk i Gamla Stan! Jag vet knappt var jag ska börja! Den glutenfria ölen? Den underbara maten? Den uppstoppade björnen? Jag börjar med att berätta vad The Flying Elk är!

Restaurangen ligger precis vid tunnelbanan i Gamla Stan och har funnits i ungefär ett år. De beskriver sin mat som “pub grub” och det känns ju inte så glutenfritt sådär spontant, man tänker väl mest på panerat och friterat. Men detta är pub grub med finess, så det finns en hel del att hämta även för glutenfria besökare. Servicen är helt exemplarisk, man känner sig verkligen välkommen och omhändertagen. En middag för två kostar ungefär 1000 kronor, så det är inte direkt billigt, men ändå prisvärt.

Både vinlistan och öllistan är milslånga, och till drickan finns det lite trevliga snacks att välja på, till exempel mandelpotatiskchip med tryffeldip, ostron med smetana eller tryffel och parmesanpopocorn (???). Vi skippade dock snacksen och gick direkt på ölen. Här kommer kvällens första sensation. The Flying Elk har FLERA SORTERS GLUTENFRI ÖL. Detta är så fantastiskt och rörande att jag fäller en tår nu när jag tänker på det! Jag drack en Green’s Blond Ale av belgisk typ, den godaste glutenfria ölen jag har druckit! Visste ni att den finns på Systembolaget?

Till förrätt delade vi på ank-carpaccio med compté-ost, friterad kapris och rökt äggula. Fast egentligen var den inte rökt utan låg bara i rökt olja, jag frågade. Hur röker man olja? I vilket fall smakade det väldigt gott, även om det kanske var lite magstarkt att äta en rå stackars anka med tanke på att jag ganska nyligen börjat inkludera fågel i min tidigare vegetariska kost.

Till huvudrätt åt jag rödtunga med musselsås, snäckor och spetskål. Det. Var. Sjukt. Gott, Allting passade perfekt ihop och kändes franskt och svenskt på samma gång. Såsen var gräddig och skummig, fisken var perfekt tillagad och snäckorna var gulliga. Det var dessutom glutenfritt i sitt grundutförande, precis som de flesta andra rätter på menyn.

Fastän man blir fattig i plånboken av The Flying Elk blir man rik i själen. Jag kan verkligen rekommendera stället till er glutenintoleranta. Dessutom finns det en uppstoppad bjärn som stirrar på en när man äter, vilket känns spännande och unikt!

green's glutenfria öl glutenfri carpaccio på anka
varning för björn
rödtunga på flying elk 

Lunch vid Norrmalmstorg

Igår åt jag en lång lunch på Bistro Nobis som ligger i Hotell Nobis på Norrmalmstorg. Området domineras av Max och McDonalds där jag bara kan äta pommes med bea. Det slapp jag som tur var på Bistro Nobis! Det är en liten italiensk restaurang som känns lite gammaldags i stilen. Jag åt en underbar fisksoppa på tomatbas för 125 kr,  ett ganska bra pris för lyxlunch. Soppan var tomatig och fisken var perfekt kokt, inte alls så överkokt som den brukar vara i fisksoppa. Dessutom var servicen jättebra och jag fick glutenfritt fruktbröd till att doppa i olivolja. Det fanns inte jättemycket på menyn,  men det såg ut som några av a la carte rätterna var glutenfria.

Servitören var till och med klok nog att inte ge mig en Ferrero Rocher, som alla andra fick till kaffet. Annars tycker jag att man brukar spendera hela måltiden med att tjata på personalen om att man är glutenintolerant, och sedan får man ändå en chokladbit med crisp till kaffet, som man måste ge bort till någon annan medan hjärtat gråter! Snacka om salt i såren! Jag föredrar helt klart att inte få någon chokladbit alls, tack för det! Bistro Nobis rekommenderas!
image

Taylor & Jones, varning för ölen

Igår var jag och drack öl på Taylor & Jones with the Twist i Hornstull. Jag hade hört ryktesvägen att de skulle ha glutenfri belgisk öl, så jag var VÄLDIGT förväntansfull! När jag frågade efter denna berömda öl så blev personalen ganska förvirrad och irrade runt bakom disken och frågade varandra efter glutenfri öl. Sedan kom de fram med en flaska belgisk veteöl och sa att den var glutenfri. Konstigt, tänkte jag, veteöl är ju lika med döden för glutenintoleranta? Jag tog en titt på flaskan, det stod absolut ingenting om att ölen skulle vara glutenfri. Alltså var den inte glutenfri. Tur att man är en medveten konsument alltså, tänk om jag hade skickat iväg mitt sällskap till baren för att beställa ölen utan att själv titta på flaskan! Att man aldrig kan lita på restaurangerna, det är verkligen frustrerande! På ett sätt hade det ju varit bättre om syptomen på glutenförgiftning var lika dramatiska som för t.ex.  jordnötsallergi, då hade kanske restaurangerna tagit frågan på större allvar.

Jag har faktiskt  kollat upp vad man ska göra ifall man blir serverad mat man blir sjuk av på restauranger. Tydligen ska man kontakta kommunens livsmedelsinspektör. I Stockholm kan man fylla i ett formulär här. Det gäller i och för sig för matförgiftning men jag tror att glutenförgifting också går att anmäla. Celiakiförbundet skriver också om denna fråga här. Jag kommer inte att anmäla ölhändelsen igår eftersom jag inte ens drack ölen, men det kan var bra att veta. Ifall ingen anmäler dessa incidenter får restaurangerna ingen press på sig att förbättra rutinerna.

Jag åt ingenting på Taylor & Jones igår, men jag vet att de har väldigt goda, hemgjorda och glutenfria korvar. Jag pratade lite med kökspersonalen och de verkar ha mycket bättre koll på gluten än barpersonalen. De berättade att de ska börja göra hemgjord vegetarisk korv snart, ska bli spännande att prova! Nästa gång jag går dit skippar jag ölen och går direkt på korven!

Ps jag mejlade dem om ölincidenten efteråt och fick så småningom svar, de lovar att bättra sig, så förhoppningsvis kan man känna sig trygg med ölen där i framtiden!